Idag, strax efter lunch avled min morfar efter en kortare tids sjukdom. På nyårsafton föll han och bröt lårbenshalsen och han återhämtade sig aldrig utan somnade idag stilla in med sin dotter (min mamma, Ludwigs farmor) vid sin sida.
Jag träffade morfar sista gången lördagen för snart två veckor sedan och jag förstod nog redan då, även om jag inte velat erkänna det, att det var sista gången vi skulle ses. Jag tror att han också förstod det; sättet han såg på mig när vi gick därifrån och hur han vinkade farväl minns jag väldigt tydligt.
Kram på dig morfar, vi ses!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar